Första inlägget

Detta är mitt första inlägg på min blogg. Vad ska man då skriva om? Jag har dels tänkt mig att skriva en kommentar till något som gjort mig glad och ett skäl till varför jag väljer att öppna en blogg. Jag tar det sista först.

Mitt skäl till att öppna en blogg:
Jag hade tänkt att skriva en bok. Antingen som en fortsättning på min förra "Politikerrollen bakom rubrikerna" eller om frisinnets roll nu och i framtiden.Eftersom jag gillar att skriva om politik,värderingar och människor så får det nu bli en blogg istället för bok. Det kanske blir en bok så småningom - det får framtiden utvisa.

Det som gjort mig glad:
För några dagar sedan blev det känt att skolverkets s.k. experter föreslår att alla religioner ska likställas i skolans läroplan. Kristendomen särställning skulle därmed upphöra. Det som gjort mig glad är att utbildningsminister Jan Björklund(FP) försvarar den nuvarande ordningen att skolan fortsatt ska ge kristendomen en särställning.
Också historieämnet är centralt i en skola som vill ge eleverna en god grund för framtiden uttrycker Jan Björklund mycket tydligt.Detta är också mycket glädjande.

1848 bildades den första Svenska baptistförsamlingen på västkusten och kampen om friheten till personlig kristen evangelisk tro började. Den avslutades egentligen inte förrän Svenska kyrkan skiljdes från staten år 2000. Det viktiga är vad som hände under dessa drygt 150 åren med samhällsutvecklingen. Bristande historiekunskap har fått många att tro det Svensk radio och TV pumpat ut under många år att demokratiutvecklingen i Sverige började genom socialdemokraterna, vilket är felaktigt.

Socialdemokratin blev inte demokratisk förrän 1917 då de som ville göra våldsam revolution bröts sig ut och bildade sitt kommunistparti. De ville införa en proletariatets diktatur som den i Sovjetunionen. Under inflytande av liberalen Karl Staaf tog Hjalmar Branting ställning för demokrati.Först då blev socialdemokraterna ett demokratiskt parti.
På 1890-talet kämpade Rösträttsrörelsen för demokratins viktigaste inslag nämligen allmän och lika rösträtt. Många av dessa kämpar bildade år 1902 Frisinnade landsföreningen som 1934 bildade Folkpartiet. Det är i första hand Folkpartiet och dess föregångare som gjort Sverige till en parlamentarisk demokrati.

Men för att återknyta till föregångarna, den kristna väckelserörelsen, så var det dessa människor med som gjorde det hela möjligt. De forskare som deltog med faktaunderlag till Demokratiutredningen i slutet av 1990-talet har dokumenterat detta bl.a Anders Jonsson med sin rapport "Läsarna och demokratin".

Läsare kallades väckelserörelsens folk efter det att de självständigt samlades och läste Bibeln tillsammans vilket var förbjudet. De införde en arbetsmetod som har blivit allmän och idag är införd i hela samhället. Att lösa gemsamma problem och uppgifter genom att sätta sig ner, gå igenom uppgiften,skaffa sig kunskap, lita på varandra och ta personligt ansvar. Denna arbetsmetod var fullständigt främmande i 1850-talets Sverige där en liten elit styrde allt, också många människors privatliv. Detta bröt "läsarna" mot genom att inte inordna sig i statskyrkan och prästerskapets makt över medborgarna och deras familjer. De tog stora risker, blev straffade och socialt utsatta. De som följde evangelits text om att inte döpa sina barn utan på baptiskt vis praktisera vuxendop blev ofta dåligt behandlade och ibland utstötta.

Den kristna tron, som förmedlas genom Bibelns evangelier, var den kraft som förenade dem.Deras arbetsmetoder blev framgångrika. Liberalerna och väckelserörelsen vann religionsfriheten åt Sverige och kom att förändra hela samhället. Att påstå att detta ska jämställas med främmande religioner som ofta är auktoritära och antiliberala vittnar om stor okunskap. Att väckelserörelsens arvtagare frikyrkofolket idag ofta är konservativa är att beklaga men är en helt annan historia.

Kvar står min glädje över att dagen liberale ledare utbildningsminister Jan Björklund väl förstår kristendomens betydelse både för historien och för framtiden.